Anni Sinnemäki, Helsingfors tidigare biträdande borgmästare med ansvar för stadsmiljöfrågor 2015–2025, är keynote-talare vid Platsform-forum i Stockholm. Hennes budskap är enkelt: det viktigaste en stad kan göra är att bygga tillräckligt med bostäder.

Bygg mer, annars exkluderas folk

“Annars blir människor exkluderade”, säger Sinnemäki, som trots sin gröna tillhörighet inte tvekar att prioritera volym framför upplåtelseform. “Framför allt betonar jag att alla måste ha en bostad.”

I Helsingfors har en relativt fri bostadsmarknad kombinerats med ett kommunalt system för subventionerade hyreslägenheter, ARA, som finansieras delvis av staden. Resultatet är att hyrorna på den fria marknaden faktiskt har sjunkit, och reglerade och oreglerade hyror konvergerar på ett sätt som är historiskt ovanligt.

Blanda upplåtelseformer

En central del av Helsingfors stadsbyggnadspolitik är att medvetet blanda socioekonomiska grupper och upplåtelseformer inom samma område. När gamla hamnområden nära stadskärnan bebyggdes valde man att blanda ekonomiska bakgrunder i stället för att skapa exklusiva kvarter.

Sinnemäki noterar att Helsingfors inte hade något massivt miljonprogram. Byggnationen under 1960- och 70-talen skedde mer gradvis och utspritt, vilket ger bättre förutsättningar att påverka demografisk mångfald i de enskilda områdena.

Spårvagn framför tunnelbana

En strategisk skillnad gäller valet av kollektivtrafik. Helsingfors prioriterar spårvagnar framför tunnelbana. “Vi anser att spårvagnen är bättre i många situationer”, säger Sinnemäki. Spårvagnar är billigare att bygga och enklare att integrera i befintlig stadsstruktur. Tunnelbana kan vara nödvändig i vissa lägen, men spårvagnar passar generellt bättre när befintliga stadsdelar ska kopplas ihop.